Skolan sviker när den som mobbas tvingas flytta

Föräldrar gör allt rätt. De anmäler till skolan, till Skolinspektionen, till polisen. De dokumenterar, de ringer, de skriver mejl. Ändå händer ingenting. Till slut är det deras barn – offret – som tvingas byta skola. Det är ett svek mot de familjer som litar på att samhället ska fungera.

Vi moderater har tagit del av vittnesmål från föräldrar i Falkenberg som beskriver hur deras barn utsatts för upprepade hot och kränkningar under lång tid. De har gjort allt som samhället ber dem göra. Men skolan säger att man "inte kan flytta problemet någon annanstans". Det svaret är inte värdigt en kommun som lovar trygghet i skolan.

Skolan är en av samhällets mest grundläggande funktioner. Föräldrar ska kunna gå till jobbet och veta att deras barn är trygga. Det är en del av samhällskontraktet – vi betalar skatt, vi följer reglerna, och i gengäld ska välfärden fungera när vi behöver den.

När ett barn utsätts för mobbning och skolan inte agerar bryts det kontraktet. Och när det dessutom är den utsatta eleven som får byta skola har systemet slutat fungera helt.

Det finns en förklaring till varför det går så trögt. Beslut om att omplacera en elev till en annan skola måste fattas av nämnden, inte av rektor. Det är rimligt – det är en ingripande åtgärd. Men det saknas en riktlinje som tydliggör processen: när ska omplacering övervägas, vem ansvarar, hur går det till i brådskande fall?

Utan tydlighet blir det godtycke. Och godtycke drabbar alltid den som inte har råd att anlita jurister eller kraft att fortsätta kämpa.

Vi moderater lägger nu ett initiativärende i barn- och utbildningsnämnden om att ta fram en riktlinje för omplacering vid allvarliga trygghetsärenden. Den ska slå fast:

• Att den som utsätter andra ska flyttas, inte den som utsätts
• Att det ska finnas en tydlig och snabb process
• Att mottagande skola är skyldig att ta emot eleven och får resurser för uppdraget

Det är inte en revolutionerande reform. Det är sunt förnuft, satt på pränt.

Det här handlar inte om partipolitik. Det handlar om att vanliga familjer som gör rätt för sig ska kunna lita på att skolan gör det också. Föräldrar som jobbar, betalar skatt och försöker ge sina barn en bra uppväxt förtjänar en skola som står på deras sida. Inte en som ber dem flytta sina barn när någon annan är problemet.

Samhällskontraktet måste betyda något. Det börjar i skolan.

Michael Svensson (M), Frej Andreassen (M), Fredric Spång (M) ledamöter i barn- och utbildningsnämnden