Barnen ska aldrig bli kommunens sparpost

Pedagogerna på Tångaskolan har rätt. Två färre barn i en klass kräver fortfarande samma lärare, samma klassrum, samma lektioner. Men dagens system kräver att skolan gör nedskärningar när elevunderlaget viker. Och den lärare som tvingas sluta tar med sig något som inget kalkylark kan återställa: år av relationer och förtroende.

Samtidigt ser kommunens ekonomi allt dystrare ut. Vi är uppriktigt oroliga för att skolan snart inte ska kunna ge varje barn den undervisning det har rätt till. Sköts inte ekonomin är det inte de som bestämmer som får betala. Det är barnen, de som har minst hemma att falla tillbaka på. Därför är vårt löfte enkelt: politiska satsningar ska aldrig betalas med nedskärningar i skolan. Vi tar ansvar för varje skattekrona just för att slippa skicka notan till ett barn. Att Falkenberg över huvud taget måste räkna elevhuvuden för att få ihop budgeten beror på år av socialdemokratiskt styre. Kommunen är högt belånad.

Vi vill också ändra själva systemet. Idag följer pengen varje elev, inte klassen. Riksrevisionen har visat vad det leder till: en skola som tappar ett par barn förlorar pengar, fast lärare och lokaler kostar precis lika mycket. Låt i stället resurserna följa klassen, ungefär som i den gamla statliga skolan. Då kan en rektor planera år framåt istället för att skära så fort en årskull krymper.

Ett starkare Falkenberg sätter aldrig sina barn i skuld för satsningar de aldrig bett om. Det är skillnaden mellan oss och dem som styr idag.